Nu kan barnen få en chans att berätta

En kvinna anmäler att hon blivit misshandlad av sin sambo. Under polisens förhör med henne framkommer att parets femårige son nog såg på när pappa slog mamma. Tidigare var pojken att betrakta som ett vittne till misshandeln. I dag ses han i stället som ett utsatt för ett brott.

– Då börjar vi utreda i förhöret med den vuxna målsägaren var barnet var, om det var vaket, hur det stod vänt och så vidare, så att man verkligen får fram de rekvisit, villkor, som krävs för att barnet ska anses ha bevittnat misshandeln, säger Robbin Årstein, gruppchef för brott i nära relationer vuxen vid polisen i Västerås.

En bit från stadens polishus hittar man Barnahus i Västmanland, dit barn och ungdomar under 18 som varit utsatta för brott kan komma. Här kan barnen i en trygg och barnanpassad miljö få berätta i förhör om sina upplevelser, och även träffa personal från socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatrin och barnläkare.

Här finns ett väntrum med barnböcker, färgglada kuddar och mjuka gosedjur. På andra sidan korridoren ligger det mer avskalade förhörsrummet med två fåtöljer – en för förhörsledaren och en för barnet – och tre ganska diskreta kameror. Från rummet bredvid kan åklagare, socialtjänst och barnets juridiska biträde följa vad som sker via en tv-skärm.

Ett av de brott som utreds på Barnahus är det nya barnfridsbrottet som infördes förra sommaren. Det innebär att det numer är straffbart att låta barn bevittna vissa brott när förövare och offer är närstående till barnet.

Brottet har en speciell konstruktion: den händelse som barnet sett eller hört, som i exemplet ovan en misshandel, är det så kallade grundbrottet vilket alltså är en förutsättning för själva barnfridsbrottet. Att det är två brott i kombination, där grundbrottet ofta skett mellan vuxna och barnfridsbrottet rör barn, kan kräva nära samarbete mellan utredare med olika inriktning.

Så är det exempelvis vid polisen i Västerås, där Robbin Årsteins utredare samarbetar med gruppen som är inriktade på brott mot barn och som leds av Lena Kjellmodin. Att förhöra barn är något som kräver specialkompetens.

– Vi hjälper ofta till med planeringen av barnförhöret och att höra barnet. Då är det oftast så, att den som utreder grundbrottet följer med och sitter i ett medhörningsrum och lyssnar och bistår. För de behöver ju också höra vad barnet säger, säger Lena Kjellmodin.

Det nya brottet rättar till en tidigare brist, anser Lena Kjellmodin. Som vittne har föräldrarnas godkännande krävts för att få genomföra förhör med ett barn och där blir det inte sällan nej. Med barnfridsbrottet blir barnet målsägare och har rätt till ett eget ombud som för barnets talan i förundersökningen. Polisen når alltså barn där det tidigare tagit stopp.

– Det betyder jättemycket för de här barnen. Många kanske har undrat i många år varför det aldrig var någon som frågade mig. Varför fick jag aldrig berätta om vad jag upplevde? Nu kan vi ge dem chansen att berätta, säger Lena Kjellmodin och tillägger:

– Sedan kan det vara så att de inte vill berätta. De kan vara väldigt lojala med sina föräldrar och vill inte prata om det här. Det kommer de inte tvingas till heller, men det är ändå någon som ställer frågan.

Både Robbin Årstein och Lena Kjellmodin tror att ärendena som rör misstänkta barnfridsbrott kommer att öka ju längre tiden går, när kunskapen om den nya lagen börjar sprida sig.

– Det kommer bli många sådana här ärenden, för det här är väldigt vanligt. Barnen finns där, i hemmiljön, och bevittnar ganska många gånger olika händelser. Och det vet vi ju från forskningen att det här kan vara väldigt traumatiserande att bevittna våld mellan närstående, säger Lena Kjellmodin.