Räddningstjänsten: ”Metoo blev en draghjälp”

Ett av uppropen under hösten 2017 var #larmetgår, där kvinnor inom räddningstjänsten krävde ett stopp på sexism och trakasserier inom kåren.

Anna Henningsson, som då varit räddningschef i östra Blekinge i drygt ett år, säger att hon känner igen flera av berättelserna som delades genom uppropet. Hon har hört dem förr.

– Många ligger långt tillbaka i tiden, men det visar också att det fortfarande ligger kvar – hur de blivit behandlade.

Hon har också själv blivit utsatt.

– Jodå. Man fick sin beskärda del av kakan...

För 30 år sedan, i början på 90-talet, var Anna Henningsson en av de första kvinnliga heltidsbrandmännen i landet. Sedan dess säger hon att räddningstjänsten, som fortfarande är väldigt mansdominerad, tagit stora kliv framåt gällande hur de kvinnliga kollegorna behandlas.

– Det har ändrat sig massor, men det tog många år innan det blev en omsvängning.

Metoo-kampanjens effekt på yrkeskåren tror hon är att det blev fokus på frågorna. Efteråt anordnades konferenser och möten där dessa lyftes, både på nationell nivå och lokalt.

– I höst skickas det ut en enkät gällande värdegrund, för att följa upp om något har ändrat sig – eller inte ändrat sig, säger Anna Henningsson och fortsätter:

– Detta var inte bara på grund av metoo, men vid ombyggnationen av brandstationen valde Karlskrona kommun att satsa på omklädningsrum för män och kvinnor. Det är värdefullt med separata omklädningsrum om man ska kunna rekrytera fler kvinnor.

Samma sak gäller på stationen i Ronneby där ett omklädningsrum för kvinnor har tillkommit.

– Tidigare var det en före detta städskrubb där man tryckt in en duschkabin. Det var inte värdigt på något sätt.

Det finns också en treårsplan från Karlskrona kommun på att det ska finnas omklädningsrum för kvinnor på samtliga deltidsstationer.

– Det går inte att vänta på att första tjej blir anställd. Vi måste kunna visa upp att det finns, annars känner man sig inte välkommen.

Hon tror annars att kampanjen har lett till att fler vågar prata om det.

– Jag tror att man törs lyfta frågorna, om man som tjej känner sig utsatt. Jag kan inte svara för alla organisationer, men jag vill tro att vi har ett öppet klimat. Det är inte locket på. Men arbetet får inte stanna av. Det måste leva vidare.