Ryska spelet: "Pistol på förhandlingsbordet"
Mötet mellan USA:s vice utrikesminister Wendy Sherman och hennes ryske motsvarighet Sergej Ryabkov i Genève på måndag inleder veckans tre möten mellan Ryssland och västmakterna.
Efter Genève åker representanterna vidare till Bryssel, där Ryssland under onsdagen ska förhandla vidare med först försvarsalliansen Nato. På torsdagen möter Ryssland Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
– Jag tror att det här är början på en lång process, som båda parter kan tjäna på. Väst köper tid och Ryssland får åtminstone se ut som en stormakt, säger Johan Norberg, Rysslandsexpert och forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Pistol på förhandlingsbordet
Att så osäkerhet är ett av syftena med det ryska agerandet under senhösten och vintern, när ett stort antal ryska soldater mobiliserats vid Ukrainas gräns, enligt Norberg.
Antingen rör det sig om ett vapenskrammel, där det främsta syftet är att skrämma USA och Nato till förhandlingar som gagnar Ryssland. Eller så är president Vladimir Putin redo att göra verklighet av den uppfattning han så många gånger uttryckt – den om att Ukraina, vars landområden Ryssland redan annekterat olagligen sedan 2014, i själva verket tillhör Ryssland.
"Inte militärt smart"
Rysslands militära förmåga är skäl nog att ta hoten på allvar. Men hur många som faktiskt har placerats vid Ukrainas gräns har inte bekräftats av någon oberoende part. Olika uppgifter gör gällande att det rör sig om allt mellan tiotusentals till långt över hundratusen soldater.
– Det som talar för en invasion är allt som Ryssland utstrålar just nu. Man bullar upp, eller vill åtminstone ge sken av det. Men samtidigt: Om man nu placerat ut 100 000 soldater runt Ukraina i början av december för att sätta i gång ett krig i slutet av januari, så ska de vänta där ute i terrängen i sex veckor under de ryska storhelgerna. Det känns inte militärt smart, säger Norberg.
Kraven som Ryssland har ställt på USA och Nato, bland annat att försvarsalliansen ska förbjudas från att expandera och inte heller få tillföra fler styrkor och vapen till länder som blivit Natomedlemmar efter 1997 (det vill säga samtliga länder från det forna östblocket) beskrivs av flera västledare som orimliga.
– Utgångsbudet inför förhandlingarna är ungefär som att säga att Nato i princip ska lägga sig platt. Det tror jag man förstår är ganska orealistiskt, säger Norberg.
Mycket talar mot
Samtidigt finns flera argument som talar för att Ryssland inte tjänar på att utöka Ukrainakonflikten, säger han.
– Ukraina är stort, det räcker med att en liten del av befolkningen gör motstånd för att problem ska uppstå. Det är lätt att börja en invasion, men frågan är vad man uppnår.
En storinvasion skulle kräva stora militära resurser och dessutom följas av starka ekonomiska och politiska, om inte militära, motåtgärder från väst.
– Ryssland har redan fått ut väldigt mycket av det här. Man har fått till stånd förhandlingar som väst rimligen inte ville ha över huvud taget. Samtalen ger även Ryssland nytt inflytande över Ukraina. Varför kriga om man kan få det man vill genom förhandling? säger Norberg.
Bakgrund: Konflikten i Ukraina
Ukraina skakades vintern 2013–2014 av växande protester mot att den dåvarande starkt Rysslandsvänlige presidenten Viktor Janukovytj vägrade skriva under ett samarbetsavtal med EU. Presidentens våldsamma försök att kväsa demonstrationerna väckte stor upprördhet och ledde till att han flydde till Ryssland i februari 2014. Hela makteliten byttes ut och en ny regering, utsedd av protestaktivister, tillsattes.
Att den västvänliga oppositionen tog makten vållade i sin tur vrede på ryskt dominerade Krim. Ryssland utnyttjade detta till att regissera en revolt och ta kontroll över halvön med soldater i omärkta uniformer. Denna ockupation övergick snart till olaglig annektering. Dessförinnan hölls en kuppartad folkomröstning, där en majoritet av invånarna påstods vilja tillhöra Ryssland i stället för Ukraina. Folkomröstningen erkändes varken av Ukraina eller väst.
För första gången sedan andra världskriget hade därmed en europeisk stat erövrat en del av ett annat land. Omvärldens reaktioner var starka: Ryssland anklagades för brott mot folkrätten och flera internationella avtal.
Snart ägde ett liknande förlopp rum i det ryskdominerade Donbassområdet i östra Ukraina. Myndighetsbyggnader i städer i länen Donetsk, Luhansk och Charkiv ockuperades av beväpnade män med stöd från ryska styrkor. Charkiv lyckades Ukraina behålla kontrollen över, men i Donetsk och Luhansk arrangerade separatister "folkomröstningar" om självständighet från Ukraina.
Delar av de två länen fungerar i dag som utbrytarrepubliker, med nära koppling till Ryssland. Vid frontlinjen sker regelbundet sammanstötningar mellan ryskstödd lokal milis och den ukrainska armén.
Ryssland har stadigt förnekat inblandning i Donetsk och Luhansk och anser sig ha full rätt till Krim, med hänvisning till folkomröstningen. EU och USA har dock vägrat att acceptera halvön som rysk och har kontrat med ekonomiska sanktioner mot ett stort antal ryska och ukrainska politiker, militärer och företag.
Över 13 000 människor har dödats i konflikten, däribland tusentals civila.
