Drömde om "Pool" i nästan 30 år

Unge svenske Johan lever vilsen och rotlös i franska Nice där han försöker glömma sin förlorade första kärlek hemma i Skövde. I utbyte mot pengar och tak över huvudet börjar han ligga med den 25 år äldre Celeste – en avdankad filmstjärna med alkoholproblem. Men livet som toyboy skaver, och såren från tidigare vill inte läka.

Det är handlingen i Per Hagmans "Pool", som gavs ut 1993. Anders Lennberg råkade själv befinna sig i Nice när den kom.

– Det var en väldigt förtjusande och vacker kvinna där som läste Per Hagmans bok som precis hade kommit ut. Hon avskydde den och tyckte att den var ytlig. Under de första tio åren av hans författarskap tyckte folk att han var ytlig bara för att han skrev om ytlighet, men han är väldigt djupsinnig, säger Lennberg.

Själv förälskade han sig i boken, i platsen och i Per Hagmans förmåga att fånga ungdom och identitetslöshet. Drömmen om att filmatisera "Pool" väcktes redan då.

– Det har alltid kommit annat i vägen. Men det är bra att ge det tid. Steven Spielberg sade att han gillat dinosaurier sedan han var tolv och att om "Jurassic park" hade floppat hade han ändå fått leka med det där, säger Lennberg.

Huvudrollsinnehavaren Niclas Gillis hade inte läst Per Hagman tidigare. När han väl fick "Pool" i händerna slogs han av hur lite huvudpersonen yppar om sitt eget liv och sin egen bakgrund. Som skådespelare ville han åt det där som författaren aldrig skriver ut. Han försökte borra sig in i Johans destruktiva dragning till problematiska kvinnor.

– Han har något slags självskadebeteende som jag tycker var intressant. Jag funderade på om karaktären kanske hade erfarit någon form av övergrepp i barndomen och fått psykologiska problem. Det tyckte jag var intressant att utforska, men det är inget som är på ytan i vare sig boken eller filmen. Jag har läst mycket om masochism och den sortens beteendemönster, säger han.

Gillis fick rollen efter att Anders Lennberg sett honom i Jesper Ganslandts "Apan" – en film med stora delar improviserad dialog, och metoden att improvisera förde han med sig till inspelningen av "Pool". Samtidigt blev det en ofta intensiv process att gestalta Johans destruktiva förhållanden. Bland annat gick Moa Garpendal, som spelar Johans ex Anneli in så hårt i rollen att hon råkade ge honom en snyting på riktigt i en scen.

– Vi hade inte så jättebra kemi så det kom nog ganska naturligt för henne att slå mig i ansiktet. Det var först efter inspelningen som Anders berättade för mig att hon hade kommit och klagat på att jag hade ändrat för mycket på replikerna, säger Gillis.

– Hon hade tillgång till en aggressivitet som var så bra i rollen, tillägger Lennberg.

I rollen som Celeste ses franska Natacha Guyon-Anderson, som är ett okänt namn för de flesta. Anders Lennberg lärde känna henne i Los Angeles för 30 år sedan när han umgicks med ett gäng "unga lycksökare". Fransyskan hade något speciellt och filmstjärneaktigt över sig och hon hade hamnat i Los Angeles när hon inlett en romans med Sylvester Stallone, minns Lennberg. När det var dags för rollbesättning letade han upp henne på Facebook och visste att han hittat sin Celeste.

Samtidigt är filmen lika mycket en skildring av de vackra miljöerna vid franska Medelhavskusten, säger Lennberg. När han läste boken föll han pladask för miljöbeskrivningarna, och han erkänner villigt att han älskar landskapsmåleri.

– "Taxi driver" handlar lika mycket om New York som om Travis Bickle. "Pool" handlar lika mycket om franska Rivieran som om Johan, säger han.

Att "Pool" efter flera års arbete får premiär mitt i en global pandemi kan Anders Lennberg bara rycka på axlarna åt. Filmen var redan distribuerad när coronakrisen bröt ut och det var för sent att dra tillbaka den.

– När något går år helvete är det oftast ditt eget fel. Här har vi gjort allt rätt och det är det som är så tragiskt. Men jag säger som Olof Palme: "Även om atomstridsspetsarna skulle vara på väg skulle jag plantera träd." Eller du kan få en annan one-liner: Corona är tillfälligt, film är för evigt.