Efter egna förluster – artilleri mot Tripoli
Under måndagen klargjorde den internationellt erkända regeringen (GNA) att kuststäderna Sabratha och Surman väster om Tripoli har intagits efter strider där milistrupper trogna Haftar till slut vek undan.
Svaret kom på kvällen när salva efter salva av raketprojektiler började regna över Tripoli. Ända in på tisdagsmorgonen kunde explosioner höras, och särskilt området kring flygplatsen Mitiga i östra Tripoli attackerades.
Flera byggnader, även bostäder, kring flygbasen träffades och enligt räddningsarbetare har minst en person skadats men det finns ännu inga uppgifter om dödsoffer.
Enligt Mohamad Gnunu, talesperson för GNA, hämnas Haftars LNA-styrkor på stadens civila för förlusterna i väster.
– Den kriminella milisen och legosoldaterna har tagit ut sin ilska på bostadsområden i Tripoli, säger han.
Enligt GNA pågår strider också söder och öster om huvudstaden.
Haftars LNA-styrkor inledde en offensiv mot Tripoli för ett år sedan men misslyckades med att inta den, sedan GNA mobiliserat allierade miliser.
FN:s maning till vapenvila i landet, inte minst på grund av coronaviruset och det redan bräckliga sjukvårdssystemet, har inte hörsammats.
Fakta: Kaos i Libyen sedan 2011
Libyen är ett vidsträckt ökenland – från huvudstaden Tripoli till landets sydöstra hörn är det nästan lika långt som från Tripoli till Berlin i Tyskland. Av de drygt sex miljoner invånarna bor i stort sett alla längs Medelhavskusten.
Landet styrdes under fyra decennier av diktatorn Muammar Gaddafi. Men demonstrationer i grannländerna Tunisien och Egypten under början av 2011 utlöste en väpnad revolt.
Gaddafi störtades och gav sig på flykt. Den 20 oktober fångades han och dödades under kaotiska omständigheter i hemstaden Sirte.
En övergångsregering bildades, men striderna fortsatte och sedan dess har ingen lyckats ta kontroll över hela landet.
2014 skedde en splittring, när general Khalifa Haftar bröt med styret i Tripoli och etablerade ett rivaliserande maktcentrum i Tobruk i östra Libyen. Där finns ett alternativt parlament, ett alternativt oljebolag och en alternativ centralbank.
FN och många västmakter stödjer Tripoliregeringen, kallad GNA och ledd av den 60-årige Fayez al-Sarraj. Men även Tobrukregeringen har stöd av flera viktiga aktörer, exempelvis grannlandet Egypten samt Ryssland, som anser att den nu 76-årige Haftars hårdhandskar är en bättre garant mot extrem islamism.
För EU:s tungviktare Frankrike och Tyskland är Libyen ett avgörande gränsland för migrantströmmarna till EU. Laglösheten där har lockat flyktingsmugglare, som etablerat olagliga och livsfarliga rutter för migranter från många andra afrikanska och asiatiska länder. Italien har tidigare gjort uppgörelser med libyska ledare om att kontrollera migranttrafiken, men de har fallit på att ingen har full kontroll över Libyens territorium.
Källa: Landguiden/UI med flera
