Tv-recension: Otäckt och välgjort terrordrama

Maskerade gärningsmän kliver in på en restaurang och öppnar skoningslöst eld med automatkarbiner mot gästerna. På bara ett ögonblick förvandlas en helt vanlig utekväll till kaos, blod och död.

Så börjar "When the dust settles" – DR:s ambitiösa tv-drama om ett terrordåd. Och det är en brutal scen. Det öronbedövande dånet från vapnen, skriken av dödsångest, paniken och förvirringen – det känns realistiskt och känsliga tittare bör nog varnas.

Sedan backar plötsligt handlingen och vi introduceras för några av de inblandade människorna någon dryg vecka före dådet. Här får vi något slags nästan pliktskyldigt tvärsnitt av det danska samhället. En hemlös ung kvinna på Köpenhamns gator. Den palestinske invandrarkillen som plågas av sin tyranniske storebror. En svensk popsångerska som reser till Danmark för kärlekens skull. Ett gift par som slits itu av deras tonårssons missbruk. Justitieministern som försöker baxa igenom en reform av asyllagarna.

Det handlar mindre om terrordådet och mer om de drabbade människorna. Rollfigurerna byggs tålmodigt upp och snart rycks man med i deras vardagsbekymmer. Samtidigt vet vi att den ödesdigra kvällen närmar sig och att allt det där kommer att kännas som bagateller i jämförelse. Det är en förbannat effektiv kontrast. Vartefter historierna nystas upp visar det sig också att de olika huvudpersonerna har fler kopplingar till varandra än bara terrordådet.

Det här är på många sätt en lysande serie. Man har alltså skapat ett karaktärsdrivet relationsdrama och en nagelbitande thriller – på samma gång. Kring ett terrordåd som påminner om Utøya eller dåden i Köpenhamn och Paris 2015 – utan att det känns spekulativt. Med ett myller av olika huvudpersoner – utan att det blir rörigt. Som säger en hel del om klassklyftor, rädsla och rasism i samhället – utan att vi skrivs på näsan.

En sådan balansakt ställer höga krav på manus, skådespeleri och inte minst klippning. Och okej, det finns några skavanker och nödlösningar i manuset och alla rollfigurer är inte klockrena. Men sammantaget känns "When the dust settles" (varför har den inte fått någon svensk titel?) rakt igenom genomarbetad.