Unga läkare i frontlinjen mot covid-19

Christian Vigil arbetar på en intensivvårdsavdelning på ett sjukhus i Madrid i Spanien. Han, liksom andra läkare i hans generation, är utbildad under en tid då medicinkunskapen är långt framskriden. Han är van vid att det finns en arsenal av livräddande behandlingar och utrustning.

Men i det pågående coronautbrottet blir det uppenbart att det finns en gräns även för vår tids medicinkunskap.

– Känslan av att inte kunna ge patienten någonting, och att ha så många patienter med den här sjukdomen, är frustrerande. Det är en oförmåga som vi inte är vana vid, säger Vigil till nyhetsbyrån Reuters i en telefonintervju efter att ha klivit av ett 24-timmarspass.

Det finns inget vaccin mot covid-19 och även om de flesta som smittas tillfrisknar rusar dödstalen världen över. Och eftersom det enda sättet hittills att minska smittspridningen är att hålla avstånd dör patienter ofta utan sina anhöriga, med bara medicinsk personal som kan trösta.

– Det är väldigt jobbigt att inse att det inte finns något mer att göra för en patient, särskilt när det är någon som man har börjat lära känna litegrann, säger Vigil.

Han berättar om en 70-årig kvinna som dog på hans skift, trots att hon fick syrgasbehandling.

– Lungorna klarar i princip inte av att syresätta blodet och patienten dör. Det är lite som att drunkna.

Många unga sjukvårdare arbetar nu under omständigheter som närmast kan liknas vid hur det kan vara i konfliktzoner eller i samband med naturkatastrofer. En enorm arbetsbörda och oro för att infektera andra människor ökar pressen på dem ännu mer.

– En del sjuksköterskor är bara strax över 20 år, säger Rahuldeb Sarkar, en 42-årig läkare som arbetar som konsult inom lungmedicin i Kent i Storbritannien.

– Det här kan knäcka en ärrad krigsveteran, så de kommer så klart att påverkas av detta.

Bristen på intensivvårdsplatser och respiratorer i många länder gör att läkare ställs inför fruktansvärda dilemman, som att tvingas bestämma vem som ska få vård och vem som kan tänkas klara en behandling.

– Det här är svåra beslut för unga läkare, även om man inte fattar dem helt själv, säger Joyce Scholtens, en 27-årig läkare i den belgiska staden Boussu.

På det sjukhus hon arbetar fattar erfarna läkare de svåraste besluten men baserat på yngre kollegors bedömningar, som därmed delar en del av ansvaret.

– Vi gör verkligen vårt bästa. Vi påverkas alla av detta och utvecklas, säger hon.

För att återhämta sig tar Vigil en öl med sina vänner som han delar lägenhet med – en av dem är också läkare, den andra läser filmvetenskap. Han läser, tittar på tv eller pratar med sina föräldrar som bor i en annan del av Spanien. Föräldrarna oroar sig men är också stolta, särskilt när många går ut och hyllar sjukvårdspersonalen om kvällarna.

– De har berättat att de går ut varje kväll klockan 20 och applåderar och att de applåderar för mig, säger Vigil.

En av läkarnas huvuduppgifter är att vara en kanal för oroliga familjer – både genom dagliga uppdateringar via telefon och genom att förmedla personliga tillhörigheter som väskor, telefonladdare och andra saker. De blir också en slags terapeuter som hjälper patienterna att möta deras rädslor, samtidigt som de måste se till att inte själva smittas.

Vigil, som nyligen räknade till 120 patienter i väntrummet när han gick hem, säger att han jobbar med att behålla sitt lugn. Han förlitar sig på att skyddsmaterial och att hans unga ålder ska skydda honom och säger samtidigt:

– Om jag vore 60 år skulle jag inte vara lika lugn.

Han började drömma om att bli läkare redan som tonåring och det han har varit med om den senaste tiden har inte avskräckt honom. Men han har ett väldigt konkret råd till allmänheten och myndighetsföreträdare:

– Jag vill inte att folk ska ha en för romantiserad bild av oss läkare och därmed glömma bort att vi behöver bra arbetsförhållanden. Vi är översvämmade av arbete även i vanliga fall.