Alexandra Pascalidou gjorde starkt intryck när Olofströmsdagarna invigdes

:Alexandra är född i Bukarest men uppväxt först i Grekland och sedan i Rinkeby där hennes liv till största delen handlade om att vara svartskalle och grekstek. Hon är som hon själv sa ett riktigt betongbarn. Redan tidigt fick hon lära sig att drömma och att man kan förverkliga sina drömmar.

> Spolade ner kläder

Alexandras blev trakasserad genom hela sin skoltid och vid ett tillfälle fick hon nog och spolade ner barnens vantar och mössor på toaletten. Hon förbjöds att koma tillbaka till fritids.

– Mamman sa, ”inget att bry sig om, när vi flyttar hem blir allt bra”.

Alexandras dröm blev därmed att få flytta hem, hem till Grekland. Men Sverige är hennes hem i dag.

– Jag älskar det här landet, men det här landet älskar inte mig, sa Alexandra Pascalidou.

> Ingen framtid

Hon drömde också om att bli diplomat för då skulle man ha gott om pengar och bo i ett hus. Men hennes drömmar om att bli något stort gick fullständigt i kras när hon kom till högstadiet i Rinkeby, som kvällstidningarna sa var Sveriges sämsta skola.

– Den enda svenska blonde mannen var läraren i klassen och han sa att killarna skulle hamna i fängelse, bli städare och de bästa skulle ha en turkisk krog någonstans och ”er tjejer är det helt kört för” sa han. De drömmar som det tagit oss minst 6 år att bygga upp stympade han på 3 minuter. Vi blev totalt vingklippta, säger Alexandra.

> Känner sig trasig

Alexandras drivkraft därefter blev att hon banne mig skulle visa dem att hon kan visst bli något, trots usla förutsättningar.

För något år sedan när hon faktiskt nått framgång sökte hon efter denna blonde lärare för att skicka ett vykort, men han stod inte att finna.

I dag funderar hon på om framgången var värt allt hon fått stå ut med som nazister och diverse otrevligheter.

– Jag känner mig trasig. Det är kanske att ha familj och barn som är framgång. De verkar ha en lugn och lycklig tillvaro, det är kanske det som egentligen är framgång, säger Alexandra Pascalidou