Här högg kommunalrådet i sten

Efter år av arbete står nu Stenlängan färdig att ta emot besökare. Vid invigningen i lördags kom det hundratals, vilket gladde projektets tillskyndare, turistchefen Karl-Johan Olsson.

Han uttryckte också glädje över att bygdens intensiva stenbrytarperiod nu finns dokumenterad för eftervärlden.

Utan EU-bidrag hade museet aldrig blivit verklighet, sa turistambassadören – men tillade:

– En hög pengar räcker inte. Det behövs folk. Här har 30 till 40 personer varit inblandade på det ena eller andra sättet.

> Oumbärlig kunskapskälla

Han ville särskilt lyfta fram några: Thommy Svensson för hans insats som studiecirkelledare för ”Svarta linjen”. Hans och cirkeldeltagarnas insamling av fotografier, dokument och inte minst kunskap om stenbrytningen har varit oumbärlig för Stenlängans tillblivelse.

– Fast du, Thommy, har varit min tuffaste motståndare, poängterade Karl-Johan Olsson.

Han tackade även formgivaren och ”utställningsarkitekten” Jonas Günzel från Ronneby samt till Vilshults stensliperi för bistånd med material och arbete.

> Passande underhållning

The Gubbs underhöll med några passande musikstycken, exempelvis ”Stenbrytarvisan” med text av Assar Eriksson och ”Svart granit” i skön bluestappning.

De besjöng ”människor som frigav stenens rätta melodi”, en textstrof som numera passar in på kommunalrådet Margaretha Olsson.

Hon invigde nämligen Stenlängan genom att klyva ett diabasblock med hjälp av kilbleck och slägga. Nåja, hon fick lite hjälp på traven.

– Det är inte varje dag man inviger ett museum. Det här är ett fantastiskt exempel på vad som kan hända när engagerade och kunniga människor gör något ideellt. Tack vare er insats får vi ta del av en epok som varit viktig för kommunens utveckling, sa Margaretha Olsson.

I Stenlängan, som lånas ut av makarna Anna och Ivar Ericsson i Kullan, finns en rik dokumentation av arbetet med den svarta diabasen.

> Stenxylofon

Många av besökarna i lördags var särkilt intresserade av stenbiografen i form av ihopklippta smalfilmer från 40- och 80-talen. Inge Svenssons stenxylofon i C-dur väckte också uppmärksamhet.

Tala om att stenen har klang.

– Jag är inte riktigt nöjd med låga H. Den låter lite dov, sa han självkritiskt medan han spelade ”Idas sommarvisa”.

Museet drivs nu av Kyrkhults hembygdsförening. Till en början blir det helgöppet men senare i sommar övergår man till dagligt öppethållande.