Helge hemma efter "undret" på sjön

Hustrun Maj-Lis har utfärdat isfiskeförbud och det har Helge lovat att respektera. Sårskorpor på händerna och domnade fingertoppar vittnar om de fasansfulla timmarna i Raslången som Helge känner sen barnsben eftersom han är född på Boafall. Figertopparna ska vara bra igen om en vecka eller två, har doktorn lovat.

Han hade en kroppstemperatur på 32 grader när ambulansen vid sextiden i tisdags förde honom till Karlshamn.

Mardrömsdagen hade börjat bra som vanligt:”Jag vaknade klockan sex och min första tanke var att jag skulle ut och fiska gädda på isen. Jag är en friluftsmänniska så jag var glad för att få komma ut. Efter fyra koppar kaffe, en smörgås och en pris snus känner jag mig i högform.” Till ritualerna hör också en dagbok, en andaktsbok som han fått av vännen Kurt samt solrosfrön och äpplen till fåglarna. På vägen mot Raslången stannar han vid födelsehemmet och serverar frukost till katten och fåglarna som finns där.

På Raslången provborrar han och konstaterar att isen är 15 centimeter tjock. Att det var vatten på isen bekymrade inte honom för det brukar vara bra ändå.

> Klarar det inte

”Helt plötsligt brast isen, det var fem, sex meter djupt där. Jag kom upp till ytan och skulle ta fram mina isdubbar men det gick inte så jag fick slå med händerna. Jag sa till mig själv att detta klarar du inte Helge och jag anropade även min döde bror John och Gud bad jag om krafter. Isflaken högg mig i pannan och jag var totalt slut. Flåsade och bad Gud att hjälpa mig. Jag vill inte dö på detta viset.”

Efter en halv timme hade han lyckats ta sig fram 25 meter till ön. Han kände att han stod på en sten och han kunde även hasa sig upp på land.

> Förlamad i benen

Eftersom han sagt att han skulle vara borta till skymningen visste han att han inte skulle saknas förrän då. Benen var förlamade men han försökte hålla värmen genom att slå med händerna. Ficktelefon hade han på sig men den var våt.

När en bil dök upp vid lastageplatsen och han såg att det var en kompis tändes hoppet:”Nu är jag räddad och jag skrek Stanna bilen och gå ut. Men han körde igen utan att se min pulka som stod på isen. Jag tror att klockan då var tre”.

> Delade ut gäddor

Vid den tiden hade Maj-Lis börjat fundera över var Helge höll hus men hon trodde att han for runt och delade ut gäddor.

Ett par timmar senare kom en ny bil och det var sonen Tomas. Han såg pulkan och förstod att där ute i vaken ligger far.

Ända tills han hörde skrik och svarade och undrade om det var far. Helge bekräfade det och bad sonen ringa efter hjälp med båt.

Allvaret till trots sammanfattar Helge ”undret” så här:

Först höll jag på att drunkna, sen var jag nära att frysa i hjäl, och sen höll räddningsmännen på att ta kål på mig när jag bars till räddningen och på lasarettet var jag nära att svälta ihjäl på kvällen för de fick inte ge mig mat för doktorn.