Infarterna är för tråkiga

Frågan är aktuell. Nu när gatubilden i centrala Olofström blötts och stötts under det senaste året i det så kallade demokratiprojektet, tycker stadsarkitekt Lars Hederström att fokus bör läggas på de försummade infarterna till Olofström.

– De trafiktekniska aspekterna har länge prioriterats på bekostnad av de estetiska, menar Lars Hederström.

Den moderna staden har en tendens att glesa ut sig. Infarter är ofta försummade kapitel som borde vara mera vara inbjudande.

– Infarten är vikigt och ska leda in besökaren i centrum. Precis som i en byggnad gäller det att göra entrén intressant och ge det rätta anslaget.

– Rent intuitivt påverkar entrén folks känsla för hur man uppfattar en byggnad och på samma sätt är det med ett samhälle.

Men däremot tror Lars Hederström inte att det finns någon möjlighet att i framtiden kunna se centrum från väg 121 i framtiden. Det är en omöjlig uppgift, men det finns ändå mycket kvar att göra.

– Bekymret är det gamla stationsområdet som skulle behövas snyggas upp och göras attraktivare för de som väntar på busen.

Sedan länge pågår en tvist mellan kommunen och Volvo om vem som ska ta ansvar över området.

I den gamla staden markerades stadsgränsen av vallar, murar och stadsport med konsekvens att övergången från tätort till glesbygd blev tydlig vid infarterna. I takt med att städerna vuxit har gränsen successivt flyttats och i omvandlingen har infarternas utseende förändrats.

Företagen, en gång grupperade vid stadens huvudgata och kring sekelskiftet längs järnvägen, lägger sig nu utmed infarterna för att underlätta både transport som expansion. Ett exempel är Östra Ringvägen, där merparten av Olofströms företag ligger, som blivit något av ortens femte infart.

– Egentligen är porten till Olofström redan i Pukavik och redan där borde man göra en insats, menar Lars Hederström.