Brist på gode män och förvaltare
Bengt Wessman och Daniel Landerholm arbetar på den kommunala Överförmyndarnämnden i Ronneby kommun. De har på senare tid sett ett ökande behov av gode män och förvaltare.
– Delar av ökningen beror på att det kommer hit fler ensamkommande barn. Men samtidigt har fler människor än tidigare fått diagnoser för exempelvis funktionsnedsättningar, vilket ger ett ökat behov av fler gode män och förvaltare, säger Bengt Wessman.
Daniel Landerholm beskriver den genomsnittlige gode mannen som en äldre man eller kvinna, ofta pensionär, som vill ha ett sidouppdrag efter arbetslivet. För i första hand handlar det om att göra en samhällsinsats och hjälpa andra.
– Man blir inte rik på den ersättning man får, säger Daniel Landerholm.
Ett ordinärt godmanskap ger i Ronneby cirka 8 000-10 000 kronor i årlig bruttoersättning.
Överförmyndarnämnden ser gärna att fler yngre människor tar sig an uppdrag som godman och förvaltare.
God man och förvaltare
Godmanskap är ett uppdrag som innebär att den gode mannen utför uppgifter för någons räkning. Man administrerar den behövandes ekonomiska och juridiska ärenden, men en personlig relation kan också byggas upp mellan parterna. Uppdraget är viktigt eftersom tanken med det är att alla i Sverige ska få lika rätt oavsett förmåga. Den som har fått en god man eller förvaltare kallas huvudman.
Det kan handla om så enkla saker som att betala räkningar och sköta vardagsekonomi åt huvudmannen, men också vara behjälplig vid större beslut som exempelvis bilköp.
Tingsrätten beslutar om godmans- och förvaltarskap. Den lokala Överförmyndarnämnden bevakar sedan gode männens och förvaltarnas arbete. Överförmyndarnämnden bevakar också minderårigas ekonomi när försäkringsbelopp har betalats ut.
