Elsie, 82 år,låg på britsen i sju timmar

Elsie Österlund vilar i soffan i huset i Kallinge. Hennes man Ingemar Österlund hjälper henne med ett glas vatten och värktabletter. Hon reser sig sakta upp för att berätta.

– Jag hade så ont. Det gick inte att vända sig så jag låg raklång på rygg hela tiden. Dessutom har jag hörapparater som jag ville lägga någonstans. Men det fanns inget ställe jag kunde lägga dem, för britsen var för smal, säger hon.

Så blev Elsie behandlad när hon sökte vård för sin urinvägsinfektion. Paret tror att det kan ha varit en bieffekt av Elsies cancer. Efter ett besök på läkarstationen i Kallinge i början av maj blev hon hemskickad med medicin. Men hon blev inte bättre.

– Istället började hon bli yr och svamla. Jag kunde inte hjälpa henne, säger Ingemar.

Då åkte Elsie in på akuten i Karlskrona med ambulansen. Där hamnade hon på den hårda britsen. Hon fick penicillin och blev utskriven på kvällen.

– Penicillinet gjorde att antikropparna slogs ut och hon fick diarré, säger Ingemar som sitter bredvid Elsie i soffan och tittar omsorgsfullt på henne.

Det blev ett nytt besök på akuten. Hon stannade i tre dagar.

– Sedan blev hon hemskickad, för de sa att de inte hade plats. Men diarrén fortsatte en hel vecka.

På pingstafton åkte Elsie in på akuten för tredje gången i maj. Hon blev hemskickad igen på kvällen, säger Ingemar.

– När hon skulle åka sa läkaren att hon skulle få ett recept med medicin mot diarrén. Men när vi kom till Ronneby igen och gick till apoteket så fanns inte receptet.

De åkte hem till huset i Kallinge. Ingemar hjälpte Elsie att packa upp väskan.

– Då fick jag se att de hade skickat med två skitiga blöjor och en ren, säger Ingemar, skakar på huvudet och fortsätter:

– Hur kan de göra så? Ska det verkligen gå till på det sättet?

Den enda rena blöjan räckte inte. Ingemar körde till Ica Maxi.

– Där fick jag gå och titta på blöjor. Köpte barnblöjor hem till Elsie, vad skulle jag annars göra?

Ingemar försökte lösa situationen under pingsthelgen genom att kontakta sina två döttrar. De är sjuksköterskor. Den ena arbetar i Göteborg.

– Som tur var kunde vår dotter snabbt ordna det receptet som läkaren i Karlskrona glömde. Med ett knapptryck på datorn i Göteborg hamnade receptet på apoteket här i Ronneby, säger Ingemar lättat.

Elsie har tagit sina värktabletter och lägger sig till rätta i sin mjuka soffa i vardagsrummet. Ingemar ställer tillbaka tablettburken på sin plats i köket. Nu börjar Elsie må bättre. Och hon ska få några timmars hemtjänst i veckan. Ingemar sätter sig bredvid henne.

– Jag vill bara att hon ska få den hjälp hon behöver. Och jag vill finnas där för henne. Men jag tycker att vården borde bli mycket bättre.

Paret har inte gjort en anmälan mot sjukhuset men funderar på det.

– Vi vet inte hur man anmäler. Vi ska höra med våra döttrar om hur vi ska göra, säger Ingemar.