Jörgen Klinthage: Skrivbordsstöket avslöjar vem du är
Det finns de som hävdar att en stökig arbetsplats med pappershögar, kaffemuggar, chokladpapper och halvätna äppelskrutt inte gör dig mer kreativ. Istället störs vi av röran och kan inte fokusera och prestera på topp.
Forskning från Princeton – för övrigt Einsteins gamla lärosäte – visar att de som lagrar skräp tills de inte längre ser bordsskivan överbelastar sina hjärnor så att de inte kan koncentrera sig.
Kanske kan ändå ett stökigt skrivbord bjuda på oväntade upplevelser. Som till exempel: ”Aha, där ligger ju det pappret och vad kommer det ifrån?”
Men frågan är om det är så enkelt att kreativiteten är totalt död på ett välstädat skrivbord a la riksrevisionsverket?
Tyder ordningsfascisten på en tvångsmässig personlighet som hellre framhåller struktur och ordning före sakinnehållet. Är det här en person som lätt fastnar i formalia istället för att se helheten. Har clean desk-trenden mer med kontroll att göra än kreativitet?
Men hur är det då med kaosskaparen och slarvern. Det är lätt att om man har sju projekt samtidigt så blir det också svårare att ha skrivbordet välstädat - även om det finns plastmappar.
Är det helt enkelt så att deras skrivbord speglar svårigheter att planera och prioritera systematiskt?
Sedan har vi en personlighet som varken platsar som ordningsam eller som slarver. Det är myspysen. Det här en person som har ett stort trygghetsbehov och som inreder ett litet hörn med blommor, prydnadssaker och bilder på barn och djur. För den här kategorin är det trygghetsskapande som är ledord, men som också avslöjar en bristande självständighet.
Så var det slutligen då nomaden. Det är den typ som inte gillar en fast arbetsplats och hierarkier och som ofta hittas med mobilen och datorn på alla märkliga ställen.
Eller ligger det något i att ett rörigt sinne speglar sig i ett rörigt skrivbord eller är det kanske tvärtom?
