Gulldén: "Handbollen blev ju ganska oviktig"

Efter elva år utomlands är Sveriges främsta handbollsspelare på damsidan tillbaka i svensk klubbhandboll. Sävehoffostrade Isabelle "Bella" Gulldén återfinns dock inte i moderklubben från Partille utan i Lundalaget Lugi.

Orsaken är närheten till lillasyster Rebecca, som sedan många år bor i Lund. Förra hösten fick den två år yngre systern beskedet att hon drabbats av livmoderhalscancer.

– Handbollen blev ju ganska oviktig. Det var förfärligt, säger Bella Gulldén.

Säsongen hade då precis dragit i gång med den norska storklubben Vipers Kristiansand, som Gulldén anslöt till under sommaren 2021.

– Klubben var väldigt förstående. Man kunde åka hem när man behövde, men även om det bara är några timmar bort har det varit svårt.

Runt en månad före Champions League-finalen – Final Four – i Budapest i början av juni kom dock det positiva beskedet att allt gick åt rätt håll.

– Det gjorde att hon kunde åka med och kolla på Final Four utan att vara orolig för att bli sjuk. Och även om det varit en oro har det hela tiden kommit positiva besked längs vägen. Vi har aldrig stött på ett dåligt besked efter det första värsta beskedet.

I augusti stod det även klart att Rebecca var cancerfri, även om det dröjer innan läkarna kan friskförklara henne eftersom det rör sig om en aggressiv variant.

– Jag är så sjukt imponerad över "Becca". Hon har varit så stark i allting och pluggat vid sidan av. Det har gjort det lite lättare, även om man alltid har varit orolig ändå.

I februari kom Gulldén och Kristiansand överens om att bryta kontraktet efter den pågående säsongen och i somras gick flyttlasset till Sverige. Numera bor hon, maken Linus och treårige sonen Lias i ett hus i trakten kring Lund.

Avslutet i den norska storklubben blev bästa tänkbara. Kristiansand vann Champions League-finalen mot Györ – Gulldéns andra CL-titel i karriären.

– Det var ett sagoslut. Med tanke på allt som har hänt har jag inte haft några målsättningar, det är annat som har varit viktigt. Men så fick vi det där beskedet och man kunde ha hela familjen på plats, säger 33-åringen och fortsätter:

– Då var det ju det bästa som kunde inträffa och troligen kommer jag aldrig få uppleva det igen.

TT: Troligen säger du?

– Man ska aldrig säga aldrig, har jag lärt mig (skratt). Men det känns väldigt, väldigt, väldigt långt bort. Jag har tre år med Lugi och jag vet inte om vi kommer till Final Four under de åren.

Efter 224 A-landskamper, EM-silver, EM-brons och 15 internationella mästerskap avslutade Gulldén sin landslagskarriär i december 2020. Hon följer naturligtvis sina landslagskamrater, men känner inget sug efter en comeback i den blågula tröjan.

– Faktiskt inte. Jag vet vad som krävs och vilken tid man måste lägga ner för att vara där och verkligen prestera, säger mittnian.

TT: Vad för roll får du på planen i ett ungt Lugi?

– Jag har kanske alltid varit en ledare på planen, med att styra spelet och allt sådant. Nu kommer jag kanske behöva ta ännu större ansvar med att ta ännu mer lägen och vara mer farlig själv.

Den största skillnaden blir dock vid sidan av planen.

– Man kommer få ge tips och råd. Berätta om erfarenheten och rutinen man har själv. Att kunna bidra med små detaljer i princip. Det blir ett helt annat ledarskap utanför.

Dessutom kommer Gulldén att jobba 40 procent inom klubben.

– Tanken är att jag främst ska jobba med utvecklingssidan inom ungdomsverksamheten. Man vill ha kvar bredden som Lugi är bra på och alltid har haft, men det kan handla om att spelare inte ska sluta för tidigt och samtidigt hitta en röd tråd in till elitverksamheten också.