Pappans hyllning: "Har ett huvud utan like"

Invid E45 genom Trollhättan ligger Slättbergs Ishall. Den invigdes 2009 och innan dess fanns där en utomhusisbana, Slättbergsvallen. Den låg bara tio minuters promenad från Nils van der Poels barndomshem.

Och det var dit som pappa Göran ofta tog Nils och hans syster Hanna.

– Jag hade mycket tid med barnen. Ända till de började grundskolan jobbade jag deltid. Och på samma sätt gjorde min fru. Vi ville se till att de fick göra saker och ting. Så det var naturligt att gå dit och ta med fika, berättar Göran van der Poel för TT.

Nils vara bara två, tre år när de började besöka skridskobanan.

– I den åldern orkar de bara åka kanske tio minuter. Så fick de byta. Den ena vilade och den andra åkte, säger Göran van der Poel.

Hela familjen är idrottsintresserad. Nils prövade många idrotter: skidor, snowboard, skridsko och bandy på vintern, friidrott, skateboard, fotboll och cykel på sommaren.

– Jag minns när Nils var ungefär åtta år. Jag var i tränare i bandy och Nils spelade. Och så mötte vi Bengt Olofsson utanför bandyplanen och började prata.

– "Är det ni som är de där holländarna?" frågade han, berättar Göran van der Poel.

Han minns händelsen väl. Han tänkte: "Vad är det här?". Men så kom förklaringen.

Bengt Olofsson, tränare i den lokala skridskoklubben, konstaterade: "Är ni holländare måste ni åka skridsko. Det förpliktigar. Kom upp och kör lite utan klubba också".

– Vi gick vidare och efter 20 meter tittade Nils upp på mig, minns Göran van der Poel. "Pappa, det blir två ispass till i veckan", sade han.

Bengt Olofsson blev hans tränare.

TT frågade Nils van der Poel efter guldloppet hur han tror Olofsson reagerat på guldet och vad han betytt för skrinnaren:

– Han lärde mig att åka skridsko, jag gick till arenan efter skolan och han var alltid där. Lärde mig hur jag skulle åka. Jag gav honom ett av mina guld från junior-VM för att det var hans förtjänst. Det här OS-guldet har många del i – och han är en av dem. Jag kan tänka mig hur han mår nu (stort leende).

Pappa Göran:

– Han dubblerade till han var 14. Jag var bandytränare hela tiden. Sista året var det bandy varannan helg och skridskotävling varannan. Det funkar bra när pappa är bandytränare. Annars hade det kanske inte gått.

Nils van der Poel var aktuell för distriktslaget i bandy. Men det blev inget.

– Jag tror att det föll på att han inte satsat fullt på bandyn utan höll på med skridsko också. Men han var duktig, konstaterar pappan.

På sommaren handlade det mest om friidrott, främst höjd- och längdhopp. När Nils van der Poel var tio år fick han en höjdhoppställning av sin morfar.

– Han gillade höjdhopp. Men eftersom han var så liten blev det inte så höga höjder. Men han brydde sig inte så mycket att de andra var bättre än honom. Han brydde sig mer om han trivdes med det, säger Göran van der Poel.

Men talangen var det inget fel på. Några år senare inträffade det här när han var på sin första juniorvärldscuptävling i tyska Inzell.

På innerplan i skridskoovalen pågick samtidigt en friidrottstävling och där stod en höjdhoppsställning. Nils van der Poel la upp ribban på 1,85 och tog höjden i första försöket.

Då hade han inte tränat friidrott seriöst på tre, fyra år.

– Hade jag satsat på höjdhopp hade jag säkert hoppat över två meter. Men hur mycket mer det blivit vet jag inte, säger Nils van der Poel själv.

Pappa Göran van der Poel konstaterar att sonen har en vinnarskalle.

– Han har ju ett huvud utan dess like. Men framför allt vill han förstå saker och ting,. Vad är det som genererar resultat? Vad är det som gör att det funkar eller inte funkar? Han har lätt att ta till sig saker.

Det märktes också i skolan. Han gick ut gymnasiet med högsta betyg i alla ämnen.

– Allt är väl en kombination av oss föräldrar misstänker jag. Envisheten har han väl efter mig. Men det mer filosofiska och det verbala kommer nog från mamma, säger Göran van der Poel.

Till slut satsade han allt på skidskon. Junior-VM-guld både 2014 och 2015. Dubbla VM-guld och världsrekord i Heerenveen förra året.

Och nu OS-guld på 5 000 meter i Peking.