Brinner för Herta

Blekinge Fotbollförbunds nye kanslichef Anders Björkander anser att länets fotboll står inför en stor utmaning.

– Vi har gigantiska problem framför oss. Det krävs hårt jobb för att vända trenden, säger han.

Vid årsskiftet tog Anders Björkander över som kanslichef efter legendariske Håkan Håkansson. Samme Håkansson som lett fotbollsförbundet med järnhand under decennier och som förärats med epitet som ”Fotbollsdoktorn” och ”Blekinges Mr Fotboll”.

I sanning ingen lätt uppgift att ersätta en sådan profil.

– Nej, någon ny Håkansson kan jag inte bli. Vi är olika personer och har olika sätt att arbeta på. Jag kommer att jobba på mitt sätt – och hoppas att det blir bra.

Björkander kommer definitivt inte till något dukat bord.

Fotbollen, precis som många andra sporter, ser i dag att antalet utövare stadigt sjunker. Ungdoms- och reservlagsserierna samlar färre lag för varje år. Frågan är vad som ska göras för att öka fotbollens popularitet igen.

– Vi inom fotbollen har varit alldeles för flata. Vi har trott att vi varit störst, bäst och vackrast – och tagit för givet att ungdomen dragits till fotboll automatiskt. Så är det inte i dag.

Kanslichefen menar att hela samhällsklimatet är annorlunda i dag, jämfört med för några decennier sedan. Och att idrotten är en spegel av samhället.

– Det är ett mer egocentriskt samhälle i dag. Den idealitet som länge varit grunden i den unika ”svenska modellen” finns knappast kvar. Alla folkrörelser, typ idrott, hembygds- och nykterhetsföreningar, har stora problem att engagera folk i dag.

Kanske är det redan för sent att reparera skadan.

– För sent tror jag inte det är, men vi inom fotbollen måste jobba betydligt hårdare för att engagera och behålla ungdomarna inom sporten. Framför allt måste vi jobba mera mot skolan.

Björkander tar som exempel en ledare i Fridlevstads GoIF som inspirerade honom själv mycket i unga år.

– Sten Lindqvist. Det var han som fick in mig på ledarbanan. Han besökte ofta skolan och propagerade för fotboll. Dess­utom delade han varje år ut fotbollar till ­alla skolklasser.

Det var just i Fridlevstad Björkander växte upp, i ett lyckligt 60-tal då folkrörelserna fortfarande dominerade fritidslivet i byarna.

Pappan hade ett brinnande intresse för fotboll – och självklart drogs sonen Anders in i samma banor.

– Fotbollen styrde helt vårt liv på helgerna. Middagstiderna fick till och med anpassas så att vi kunde åka och se minst två, tre matcher varje helg. Det var allt från matcher med storlagen Öster och Kalmar FF, till lokala matcher i Blekinge.

Tidigt började Björkander spela i Fridlevstads ungdomslag, men redan i 14-årsåldern fick karriären ett abrupt slut.

– Jag bröt ena benet på tre ställen under en gymnastiklektion och slutade helt med fotboll efter det.

– Men jag var ärligt talat inte särskilt bra och hade aldrig blivit någon större stjärna, tillägger han.

I stället blev Björkander ledare i föreningen under massor av år. 15 år gammal blev han invald i både styrelse och fotbollssektion och redan som 18-åring blev han sektionsordförande.

Sen rullade det på med olika uppdrag i föreningen, även som lagledare och något år också som tränare.

26 år gammal tog Björk­ander även plats i BFF:s tävlingskommitté. Året efter blev han invald i styrelsen – och där har han blivit kvar fram till förra året, då han alltså övergick till att bli tjänsteman på kansliet i stället.

I våras blev Björkander förärad med Svenska Fotbollförbundets förtjänsttecken i guld, den högsta utmärkelsen man kan få inom fotbollen i Sverige.

– Det kändes hedrande att få mottaga den utmärkelsen.

Björkander fick också nyligen Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse, förtjänsttecknet i guld, men det är fotbollsmedaljen han värderar högst.

– Det är fotboll jag brinner för.

Framför allt är det tysk fotboll som Björkander är förtjust i. Hertha BSC från Berlin är favoritlaget och dit åker han flera gånger varje år och tittar på bundesligamatcher. Han har också blivit god vän med marknadsdirektören i Hertha, Martin Pohl, och de träffas tillsammans med familjerna ett antal gånger per år.

– För några veckor sedan såg jag Berlinderbyt mellan Hertha och Union på Olympiastadion, en fantastisk match inför 75 000 åskådare. Vilken fart, vilket spel och vilken stämning! Och trots alla supportrar – inte tillstymmelse till bråk varken ­före, under eller efter matchen.

Och Björkander ser gärna att Sverige tar efter Tyskland, när det gäller att få bukt med de bråk som titt som tätt drabbar svensk fotboll.

– Hårdare regler och lagar, samt avstängningar och kännbara straff för de som inte sköter sig. Vi måste få slut på allt bråk inom svensk fotboll. Det finns ingen annan väg att gå.

Om du ser tillbaka på alla år med fotboll. Vilket är ditt bästa respektive sämsta minne?

– Det bästa är ju Mjällbys framgångar och den enskilt största upplevelsen är matchen Sverige–Paraguay i VM i Tyskland.

– Den största besvikelsen var när Fridlevstad och Tving slogs samman till FTT. Det är ju ingen som vill jobba i föreningarna numera.

Tilläggas kan att Björk­ander inte har satt sin fot på Skogsvallen sedan sammanslagningen ?