Full fart framåt

Oskar Paulsson har varit borta från handbollen i 1,5 år, men han är inte orolig över träningen som väntar under Ulf Schefverts ledning.

– Jag har väldigt lätt för att träna upp min kondition.

– Och så motiverad som jag är nu har jag aldrig varit förut. Jag ska komma tillbaka och visa vad jag går för.

Paulsson minns den där februarikvällen. Det var match mot VästeråsIrsta och Paulsson slängde sig in i målgården för att rädda en retur åt Hästö.

Men det tog illa. Motståndarmålvakten föll över Paulsson och all vikt kom på ena benet.

Knäet gick sönder. Bakre korsbandet gick av, båda ledbanden gick sönder och han fick en meniskskada.

Det bakre ledbandet kan läka ihop av sig själv så det ville läkaren först testa, men det fungerade inte.

Så i juni, för nästan exakt ett år sedan, lade sig Paulsson på operationsbordet.

Redan då visste han att det skulle dröja ett år innan han fick träna handboll igen. Ett år är vad det tar att komma tillbaka efter en sådan skada.

– Rehaben har gått jättebra.

Och Paulsson ligger till och med lite före, men han tar inga risker.

Sa läkaren ett år så får det ta ett år.

– Maj eller juni spelar ingen roll. Det är i september jag ska vara 110 procent. Jag stressar inte, säger Paulsson som inte vill fundera på hur det hade sett ut om inte den där skadan hade kommit.

För den kom när Paulsson var på väg mot sitt genombrott som spelare i allsvenskan.

– Det är inget att älta. Det är bara att börja om.

Efter skadan fick Paulsson gå med ett gigantiskt knäskydd under sex månader.

Säljaren, som alltid kommer till jobbet välklädd, tvingades helt plötsligt avsluta affärer i mjukisbyxor.

– Jag fick inte ens på mig ett par jeans.

Paulsson blev också gipsad från ljumsken ned till ankeln.

Ingen höjdare för en kille som har varit aktiv hela sitt liv.

– Det var svårt att känna att man hade begränsningar.

När det blev soffläge för Paulsson ville han ändå ta vara på tiden.

Han började plugga företagsekonomi på högskolan.

– Jag behövde något att göra på kvällarna. Jag har ju alltid tränat och alltid haft någon aktivitet på kvällarna.

Hur är det med knäet nu?

– Det känns bra. Jag har sprungit dryga milen och jag lyfter bra på gymmet. Fast jag har givetvis inte samma fysiska löpform som tidigare, men det svarar väldigt, väldigt bra. Jag är förhoppningsfull.

Det där med begränsningar har Paulsson fått känna av vid ett tidigare tillfälle.

Paulsson hade en dröm om att bli stridspilot. Han sökte in och var nära att uppfylla sin dröm, men i den allra sista gallringen skickades han bort. Paulsson misslyckades i ett tryckkammartest och det var inget han kunde göra något åt.

– Det var en pojkdröm som gick i kras. Samtidigt var det tur att det kom då. Jag kunde ha glidit igenom det provet, pluggat teori i tre år och sedan när jag skulle flyga så hade det inte gått. På så sätt var det bra.

– Och alla kan inte vara stridspiloter, nu är jag säljare, säger Paulsson och skrattar.

Han har dock funderat på att ta ett flygcertifikat.

– Men det är inget jag har tagit tag i än. Jag kanske skulle ha gjort det i stället för att plugga företagsekonomi.

Så i stället för att sitta i ett flygplan sätter sig den snabbe kantspelaren på sin motorcykel, en Kawasaki Ninja.

– En plastraket!

Och där trivs han väldigt bra.

– Jag tog körkort för mc innan jag tog det för bil.

Paulsson har också två båtar.

Det är samma sak där.

Det är fart på grejerna när wakeboarden plockas fram.

– Den jag använder är en liten snabb sportbåt, en lekbåt.

Han gör en hel del grejer själv med hojen och båtarna.

– Det är mycket pula och dona. Att klicka hem grejer på e-bay är skitkul!

Att Eksjösonen Oskar Paulsson hamnade i Karlskrona berodde på IFK Karlskronas Lars Hällkvist och Lars Dalheim som ville ha den talangfulle handbollsspelaren, då 18 år.

Paulsson hade redan tidigare funderat på vad han skulle göra efter skolan.

Han hade redan blivit intagen för att göra lumpen på F17 så det där samtalet från IFK kom vid ett perfekt tillfälle.

Paulsson tackade ja till IFK och var på väg till Karlskrona redan efter en vecka.

Lagom till att han trampade blekingsk mark kom dock ett mindre roligt beslut.

Paulssons utbildning var flyttad till Stockholm.

– Så jag pendlade mellan Karlskrona och Stockholm när jag gjorde lumpen.

– Så jag åker inte med SJ längre ? säger han och skrattar.

Efter tre säsonger i IFK valde Paulsson Hästö IF som för bara några veckor sedan förlängde – trots skadeproblemen.

– Det visar att de tror på mig.

Det finns dock de som har tvekat på att Paulsson ska kunna komma tillbaka till samma nivå som han höll innan skadan.

Inte Paulsson själv.

– Jag har aldrig haft några tveksamheter, jag ska tillbaka. Jag var tvungen att ha den inställningen.

– Och jag ska visa alla ? jag ska visa att det går att komma tillbaka från sådana skador.