Lättklätt och avklätt

Några av Kristianstads DFF:s allsvenska fotbollsspelare klädde sig i röda bikinis i ett Baywatch-inspirerat försök att dra publik och uppmärksamhet till sin sport inför förra säsongen.

Uppmärksamhet fick de, men kanske inte den förväntade.

Efter mer än 100 000 klick på Youtube plockades filmen bort efter ett gemensamt beslut av spelare och klubbledning därför att uppståndelsen och irritationen blev större än den önskade effekten.

Jag hann själv se filmen innan den plockades bort. Jag såg isländskan Margret Vidarsdottir med en livboj på axeln och jag såg amerikanskan Becky Edwards och svenskan Elena Sadiku där de kom joggande mellan sanddynerna på en strand någonstans i Kristianstadtrakten.

Oskyldiga bilder i all sin aningslöshet, men debatt väckte de.

Feministerna gick förstås till attack och de gjorde det på två fronter eftersom även AIK:s hockeyspelare samtidigt klädde av sig in på bara överkroppen i en kalender med syftet att locka dampublik till Globen.

I Sportradion debatterade Ida Ali Lindqvist från nättidningen Feministiskt perspektiv frågan med Kristianstads DFF:s karismatiska tränare Elisabet Gunnarsdottir.

”Barnsligt, sportens värld är väldigt heteronormativ och detta reproducerar det”, sa Lindqvist om AIK:s kalender.

Om Kristianstads Baywatch-film sa Lindqvist:

”Jag hade önskat att Kristianstad kunde få mer uppmärksamhet från media för sina prestationer, men tjejer möts överallt i samhället av att de ska vara avklädda. Man kan inte bara säga att detta är en kul grej”.

Gunnarsdottir:

”Jag plockar bort kön från den här frågan. Det har inget med prestation att göra. För oss var det mest en kul grej, en del av en större tanke om att marknadsföra oss”.

Kristianstads landslagsmålvakt Hedvig Lindahl, som inte själv var med i filmen, konstaterar dock krasst att Youtube-träffarna berodde på att det är för att sex säljer och det är ju hemskt att det är så. Det är uppenbarligen så här man får uppmärksamhet.

Svensk damfotbolls stora stjärna Lotta Schelin blev inte svaret skyldig:

”Jag har inget intresse av att ha en publik som kommer för att se min kropp”.

Spelarna i Kristianstads DFF är inte de första som klätt av sig för att få uppmärksamhet. Jag kan på rak arm minnas Therese Alshammar, Emma Fahlin och så Josefin Öqvists omdebatterade utvik i grabbtidningen Slitz för ett antal år sedan, bilder som många menade tog svensk damfotboll tillbaka till den tiden då allt startade med Öxabäck, tillbaka till ruta ett.

I år har vi sett slovenskan Tina Maze knäppa upp den alpina skiddräkten. Vi har också sett de norska längdskidåkarna Vibeke Skofterud och Kristin Störmer Steira slänga träningskläderna på en italiensk alptopp och hjälpligt skyla brösten i en märkligt riktad kritik mot dopningen inom cykelsporten.

Mest vek väl fem tyskor ut sig i Playboy inför OS i London. Där kan vi prata utvik och intelligenta kommentarer om varför.

”Jag trivs med att vara naken, men har även något innanför pannbenet”, sa luftgevärsskytten Beate Gauss.

Själv tänker jag inte stå här som någon slags moralpredikare.

Jag har svårt att bli irriterad över bilderna, alla utom de på de tyska OS-hoppen, men samtidigt ser jag konsekvenserna.

Jag kan ha respekt för idrottstjejers frustration över att de upplever att männen får uppmärksamheten, men för mig är det ändå prestation och inte kön som avgör.

Sett i ett större perspektiv är det varken trovärdigt eller seriöst att klä av sig bara för att få uppmärksamhet. Uppmärksamhet får den som presterar.

Varje gång en kvinnlig idrottare viker ut sig i mer eller mindre oskyldiga sammanhang tar det uppmärksamhet från själva sakfrågan: den sportsliga prestationen, vilket Kristianstads DFF fick erfara.

Jag tror exempelvis Josefin Öqvist för alltid kommer att bli förknippad med de där Slitz-bilderna i betydligt högre grad än det hon presterar på fotbollsplanen.

Vad idrottstjejerna i de här fallen inte heller förstår konsekvenserna av är att bilderna för all framtid finns tillgängliga för allt och alla och att de ofta då blir föremål för intressenter som inte ens vet att det är idrottstjejer de dissekerar.

Och Kristianstads DFF, hur tänkte Kristianstads DFF och hur tänker föräldrar till unga flickor som spelar i något av Kristianstads ungdomslag? Vågar de släppa upp sina flickor till seniorlaget där det finns en klubbledning som sanktionerar blottad hud för att få uppmärksamhet?

Signalen tycks ju vara den att visst vi är duktiga på det vi gör, men vi måste byta matchstället mot bikini för att synas.

Och ska man krasst tolka Hedvig Lindahls uttalande i Expressen är det kropp och sex som säljer, inte talang.

Tragiskt om så vore fallet.