Molnen på golfhimlen

Kris eller inte inom svensk golf.

Frågan delar de som försöker hitta svaren.

2004 nådde golfboomen sin kulmen. En halv miljon människor var medlemmar i någon av Sveriges golfklubbar, men sedan dess har golfen varje år tappat 10 000 medlemmar och tappet fortsätter.

På juniorsidan är tendensen ännu tydligare. Jochum Söderström, som tidigare jobbat med talangutveckling på förbundsnivå, berättar i en intervju att det i början av 2000-talet fanns 90 000 juniorspelare. I dag är den siffran nästan halverad.

Söderström tror att en ny svensk världsstjärna skulle kunna vända i alla fall juniortrenden.

Andra på hög förbundsnivå hoppas att golfen som ny OS-gren i Rio de Janeiro 2016 ska ge en nystart.

Men 2016 ligger en bit fram och en gammal stockkonservativ sport inser nödvändigheten av att anpassa sig till en delvis ny verklighet, men kris?

Det kan också bero på att medlemskapet inte längre har samma betydelse.

Sant är att golfen fortfarande rekryterar många nya medlemmar varje år. Problemet är bara att fler slutar och det kan kanske bero på att kundvården fallerat, att för många har tagit saker och ting för givet.

Sant är också att ett antal golfklubbar gick i konkurs 2012. I Jämtland kursade Krokoms Golfklubb med sju miljoner kronor i bankskulder. Precis som alla andra upplevde den jämtländska golfen en boom 2004 med 18 000 medlemmar i de då elva klubbarna.

Skåne, som var en del av boomen i början av 2000-talet när det byggdes över hundra nya banor i landet för miljarder kronor, går i dag igenom stålbad, rekonstruktioner, konkurser och medlemslån som under, i vissa fall tumultartade former, omvandlats till mer eller mindre osäljbara spelrätter på Blocket och olika golfsajter.

Medlemslånen på uppåt 15 000 kronor, som var inträdesbiljetten till en golfklubb, byggde på att en medlem aldrig lämnade klubben, men när det någon gång hände var klubben tvungen att betala tillbaka.

Det gick väl bra så länge det var en eller två medlemmar om året som lämnade, men när det växte till tio, eller som exempelvis i fallet med en klassisk klubb som Bokskogen, som tappade var femte medlem på fyra år, blev situationen ohållbar.

För att undvika konkurs tvingade de flesta krisande klubbar, oftast under tvång, sina medlemmar att omvandla medlemslånet till en spelrätt, vilken medlemmen själv ägde och där det inte gick att kräva klubben på återbetalning. Därför också med ett högst osäkert värde.

Det närmaste jag själv kommit golfen var när vår gamla sportredaktion lockades ut till Nicklastorp av salig Ulf Borgström. Borgström försökte värva både mig och kollegorna, men jag avböjde precis som jag gjorde en gång när Carlskrona GK:s klubbchef Thommy Persson gjorde en trevare.

Det var under en period i livet med mycket fotboll och att då också lägga fyra-fem timmar på en 18-hålsrunda kändes och känns fortfarande som väldigt lång tid.

Sedan har jag väl mina gamla inneboende tvivel och förutfattade meningar om golffolket där alla ska paketeras i samma kartong: högersving, dresscode och vissa mått av snobbism och adel.

Jag pratade med en klubbledare om situationen i Blekinge i dag.

Alla klubbar mår inte bra, men alla mår heller inte akut dåligt även om det är en ständig kamp att visa svarta siffror vid årsmötet.

Om jag förstått situationen rätt är det väl egentligen bara Boa Olofströms GK och Leråkra GK som inte har spelrätter.

Medlemssituationen är den att alla kan och vill ta emot nya medlemmar, men man ska också komma ihåg, när man pratar i termer som kris, att det exempelvis bara i de tre Karlskronaklubbarna Carlskrona GK, Trummenäs GK och Nicklastorp GK finns runt 3 000 medlemmar.

Jag var tidigare inne på kundvård och här tror jag golfen har mycket att göra.

Ett av mina egna skäl till att inte spela golf då var tidsaspekten och den ekonomiska insatsen i förhållande till hur mycket jag var beredd att spela.

Jag tror mer på att konsumtion ska styra priset.

I dag är golfen lite som den växande gymtrenden där många köper ett årskort för kanske 3 000 kronor och där varje träningspass kan bli väldigt dyrt i förhållande till hur mycket årskortet utnyttjas.

Erbjud istället en produkt till målgruppen som vill spela nio hål en förmiddag och erbjud de som vill spela mycket ett helt annat pris, avd. kundvård, men problemet är komplext eftersom nya medlemsformer löper risk att förlora fullbetalande medlemmar.

Sedan tror jag rent generellt att det finns enormt mycket att göra bara genom att bredda verksamheten. Lite som Öijareds Golfklubb har gjort. Öijareds GK rekonstruerades 2009 om till en multifunktionell klubb som skapat nya intäktsmöjligheter där golfbanan nu är en samlingsplats inte bara för golfare utan också för skidåkare, skidskyttar, mountainbikeåkare, konferensgäster och förhoppningsvis framtida hotellgäster.

Redan nästa år tror Öijareds GK golfen kommer att stå för 70 procent av intäkterna och att intäkterna i framtiden är fifty-fifty.