Sportchefens krönika
Streckdramatiken, inför slutomgångarna så här års, är ibland näst intill olidlig. Gårdagens avslutning på hockeyallsvenskans fortsättningsserie blev inget undantag.
Puttes poäng blev guld värd. Att det sedan bjöds på straffdramatik, det blev ju bara ytterligare bränsle till nervdallret.
Så det där att en poäng ibland kan kan vara guld värd. Det stämmer perfekt. Kolla med Mörrum, de vet. I går - i sista matchen för säsongen grejade de platsen precis ovanför det där strecket ni vet. Strecket som skiljer agnarna från vetet - från fortsatt Allsvenskt spel och kval/degradering.
Mörrum vann med 2-1 efter straffdramatik. Och efter den fighten viker jag mig. Jag måste erkänna, det är imponerande av denna lilla landsortsklubb, år efter år håller de sig på rätt sida om elitishockeyn.
***
Eliten vill också Karlskrona Innebandyklubb nå. Satsningen på ny tränare, Jens Norrman, är ett led i strävan att ta tillbaka den gamla platsen i elitserien.
Presskonferensen igår talade om att Jensa vill hem igen. Sydöstrans nyhetstext i lördagstidningen irriterade förvisso de inblandade parterna.
Men det där med publicitet får nog hela ledningen vänja sig vid. Inte minst om de skall satsa på att bli ett nytt elitlag.
En bra satsning tycker jag. Och jag tror Jens Norrman är helt rätt man för Karlskrona IBK. Rätt man för att han kan massor om innebandy. Men också rätt man för att han vågar göra det där lilla extra som ingen annan vågar ta till när de som bäst behövs.
Nu kostar det förvisso ett antal kronor att ta sig tillbaka till eliten. Mig veterligen har inte Karlskrona IBK den ekonomin just nu.
Men med rätt inställning - och den har Norrman &Co, borde det inte vara någon omöjlighet att knyta ett antal nya sponsorer till föreningen.
Men det gäller att vara ödmjuk, låt inte säsongens ”mission impossible”, att hålla föreningen kvar i division I, växa er över huvudet.
Jag tror Jensa klarar en biten. Tio års erfarenhet i elitinnebandy bör räcka långt. Kanske till ännu en Elitseriesejour.
Men snälla, skynda långsamt. Efter gårdagens match tycker i alla fall jag att det fortfarande finns mycket att lära.
***
En hel del att lära har också IFK Karlskrona. Kvalplatsen uppåt, som varit relativt säker, förlorades igår. Tyvärr tror jag inte de tre återstående matcherna räcker.
Hela IFK ingav ett nervöst intryck i går. Det fanns ingen stabilitet i spelet. Ingen som tog tag i den där viktiga taktpinnen.
Fredrik Sjödahl och Niklas Olsson är profiler i laget, liksom, Fredrik Björklund, Claudio Zec och målvakten, Peter Iverfeldt i sina bästa stunder.
Men igår var de ”bara” ett gäng individualister. Det fanns knappast något som påminde om kollektivt spel. Och i handboll räcker det inte med ett gäng individualister. Laget, kollektivet är A och O.
Något för tränaren, Pether Krautmeyer att predika mycket om inför de tre sista matcherna.
Chansen finns fortfarande till något ritktigt bra. Men det ligger en fara i att inte kunna påverka hela situationen själv.
Lita inte på att någon vill hjälpa IFK Karlskrona till en kvalplats. Den tilliten har aldrig funkat tidigare och gör det inte nu heller.
